SkanskDansk
Forord > Skåne > Snaphanernes Krig - Snapphanarnas krig


Snaphanernes Krig - Snapphanarnas krig


Indhold
Snaphaner
Dokumentarfilm
Hovedkonklusion
Historiefloskel
Gode skåninger
Ros til mange
Herman Lindqvist
Lars B. Fabricius
Foromtale
Svenske medier
Skånefjendtlig avis

Snaphaner

I juledagene 2006 bragte svensk statstv (SVT1) et tv-drama i tre dele kaldet Snapphanar (Snaphaner). Det udspillede sig i tiden under Skånske Krig (1675-1679). Tv-dramaet genudsendtes 14/1, 21/1 og 28/1 2007 og vises på dansk tv inden sommeren 2007 - ifølge det oplyste.

Snapphanar blev for størstedelens vedkommende indspillet i Litauen, hvor produktionsomkostningerne kunne holdes på et lavere niveau end ellers. Derved undgik man, som en avislæser bemærkede, at se grantræer alle vegne i filmen (nogle blev det dog til i første afsnit): en subarktisk træsort, der stort set var fraværende i Skånelandene i 1600-årene.

Udtrykket "snaphane" (snapphane) er det tyskkommanderede svenske militærs nedsættende (hetzende) betegnelse for alle indfødte i Skånelandene, der gjorde fysisk modstand mod den "svenske" besættelsesmagt.

Dette udtryk havde de "svenske" lejesoldater af forskellig nationalitet lært sig under 1600-årenes store, ødelæggende krig i Tyskland, Trediveårskrigen (1618-1648). Det var også ved disse brutale "svenske" morderes mellemkomst, at skånelænderne blev kulturberiget med metoden at blive pælespiddet (spetsad): en brutalitet, som landsknægtene (krabaterne) havde lært sig via det sydøstlige Europa.


Dokumentarfilm

I det følgende vil lyset blive rettet mod dokumentarfilmen Snapphanarnas krig (Snaphanernes Krig) der bragtes i SVT1 torsdag 28. december 2006 kl. 21.00 (genudsendelse 29/12-06 og 3/1-07). Denne dokumentär skulle levere baggrundsviden til alment brug, således at den mere eller mindre forudsætningsløse tv-seer bedre kunne forstå den historiske kontekst i 1600-årenes Skåne.

Filmen Snapphanarnas krig er produceret af Mikael Agaton og Casimir Reuterskiöld.

Særlig interesse samlede sig om dokumentarfilmen, da denne ikke i samme grad som tv-dramaet kunne dække sig ind under de i kunstnerisk henseende legitime begreber fiktion, fiktiv fortælling, kunstnerisk frihed osv.

Under rubrikken Julen 2006 / Här är Julen skriver SVT således om dokumentarfilmen: "Den redovisar vad man idag vet om de motståndsmän och danska friskyttekompanier som slogs mot den svenska ockupationsmakten i Skåne och Blekinge under nästan hela 1600-talet.".


Hovedkonklusion

Når man betænker, at dokumentarfilmen Snapphanarnas krig blev sendt i svensk stats-tv og var bestilt som supplement til tv-dramaet Snapphanar (produceret af samme statsmonopol), kan man kun udtrykke tilfredshed med, at den et langt stykke hen ad vejen forsøgte at skildre "snaphanetiden" korrekt.

Selvfølgelig var der mislyde undervejs i dokumentarfilmen Snapphanarnas krig. Skylden herfor kan næppe lægges på filmproducerne, men derimod formentlig på nogle af de "eksperter", man havde henvendt sig til. Disse er ofte kamufleret som "forskere" - ikke sjældent uddannet fra eller lønnet ved Göternas Carolinska Universitet, som er det officielle navn for okkupationsmagtens universitet i Lund, Skåne.


Historiefloskel

En af de sædvanlige floskelmagere, en dansktalende historieuddannet, var blevet klippet til, således at man skulle få det indtryk, at det var de vestlige "stormagter" (læs: Holland, Frankrig m.fl.), der var skyld i "tabet" af Skånelandene ved "fredsslutningerne" i 1658, 1660 og 1679.

De tyske konger i København (den kullede greves efterslægt eller adolfiderne) blev af denne "historieekspert" som sædvanligt fritaget for skyld: en ikke overraskende historietolkning, når man betænker, at Københavns Universitet - især hvad de gammeldanske Skånelande angår - aldrig har gjort op med den snæversynede og historietomme enevoldstænkning, der efter statskuppet 1660 kastede Danmark ned i uoplysthedens 350-års-mørke og kynisk skrev Skånelandene (Bleking, Halland, Skåne) ud af danmarkshistorien.

To kontrafaktiske spørgsmål til historieflosklen om "stormagternes" afgørende rolle kunne lyde:

1) Hvis ikke den tyske (holstenske) adolfide Friedrich der Dritte i København ansvarsløst og diktatorisk havde kastet Danmark ud i krig i 1657 for at genvinde sit tabte bispedømme i Bremen, hvor han var blevet sat fra bestillingen som tysk biskop i "den forrige krig" (læs den ordrige krigserklæring fra 1/6 1657), mon så "stormagterne" ikke fortsat ville have anerkendt Danmark i Skåne (Bleking og Halland)?

2) Hvis udfaldet af Skånske Krig (1675-1679) havde været en suveræn "dansk" sejr på slagmarkerne og betingelsesløs svensk kapitulation, mon så "stormagterne" ville være gået i krig på svensk side for at tilbageerobre Skånelandene til Sverige?


Gode skåninger

En anden historiefloskel fremførtes som dokumentarfilmens slutbemærkning (slutkläm), nemlig at skånelænderne i Bleking, Halland og Skåne under Store Nordiske Krig (1700-1720) var blevet "gode svenskere" og derfor ikke strømmede den tyske diktator, adolfidekonge fra København, jublende imøde.

1) Hertil er at sige, at den demografiske situation i Skånelandene var en helt anden i begyndelsen af 1700-årene end i 1670'erne. Store dele af det krigsduelige hankøn af østdansk afstamning var jo af okkupationsmagten blevet tvangsdeporteret til krigen i Rusland (Poltava m.m.) eller andetsteds hen - langt fra hjemlandet - og døde i det fremmede. Hvordan skulle disse skåninger på den østlige side Østersøen så kunne etablere en modstandsbevægelse i Skåne? Eller forestiller man sig en kvindekamp mod den svenske okkupation anført af skånske amazoner i spidsen for en undergrundshær af mindreårige, invalider og oldinge?

2) Dertil kommer, at adskillige tusinde skånelændere var flygtet mod vest over Øresund umiddelbart før og efter 1679, hvor de to adolfidiske (tyske) "krigerkonger" med base i henholdsvis Stokholm og København var blevet trætte af at lege krig, hvorfor de besvogrede sig - og skånelænderne overlodes værgeløst til en brutal fjende.

Skulle de skånske krigsflygtninges børn eller børnebørn på Sjælland 30 år efter 1679, dvs. i 1709, være rejst tilbage til Skånelandene og dér have igangsat en bondeopstand i samarbejde med de mere eller mindre døde skåninger, der befandt sig langt fra Skåne på eller nær slagmarkerne i Rusland og aldrig genså deres mødres land, Skåne? Eller skulle de være sejlet i forvejen fra Sjælland efter at have dannet en velkomstkomité og opført indstuderede jubelscener på invasionsstranden syd for Helsingborg 12. november 1709?

3) Og endelig havde den adolfidiske (tyske) kongediktator i Stokholm (Carl 11. og Carl 12.) jo sendt tusinder af afdankede "svenske" lejesoldater af forskellig nationalitet fra de to forrige skånekrige til især Skåne for at overtage de indfødtes gårde (og døtre!). Skulle disse "nyskåninger" og deres afkom - ofte yngel som produkt af diverse fysiske og mentale voldtægter af skånske piger - have dannet grundstammen i en ny "snapphanerörelse"?

Den forløjede svenske propaganda fik således desværre det sidste ord i dokumentarfilmen, og det sørgelige er, at en sådan svensk bagvaskelse (förtal) af skåningerne oftest bakkes op af såkaldte historieeksperter i nutidens danske stat - især af dem, der er uddannet ved eller aflønnes af adolfideuniversitetet i København.


Ros til mange

Som helhed er dokumentarfilmen Snapphanarnas krig et lovende bekendtskab, og mange af de medvirkende både bag og foran kameraet fortjener stor ros.

Det forlyder, at Snapphanarnas krig (Snaphanernes Krig) udsendes som dvd. En oplagt gaveidé.

Her findes traileren til "Snapphanar", hvor der står: "Här kan du se Snapphanar i repris. Respektive avsnitt läggs upp vid midnatt efter sändning i tv. Avsnitten finns tillgängliga på svt.se i 30 dagar.".

En artikel om "snapphanar" i Helsingborgs Dagblad 20/12-06 kan læses her og eventuelt her.


Herman Lindqvist

Forfatteren og historikeren Herman Lindqvist, der har et stort publikum i Sverige, har ved flere lejligheder beskæftiget sig med 1600-årenes "svenske" brutalitet i de gammeldanske Skånelande. Således trykte det stokholmsbaserede Aftonbladet 15/1-06 en kronik af Herman Lindqvist, hvori han bl.a. skriver:

"Skåne hade med korta uppehåll allt sedan historiens gryning varit danskt. Skåne var ett av Danmarks rikaste och viktigaste landskap. I Lund präglades de första danska mynten. I Lunds domkyrka förvarades det danska riksbaneret, Dannebrogen, och i Skåne hade den danska adeln sina största och finaste slott. Skåningarna gjorde allt vad de kunde för att slippa bli svenskar. (...) Den kampanj som den svenska ockupationsmakten genomförde för att försvenska skåningarna var en av de mest brutala och samtidigt mest effektiva som någon regering någonsin genomfört i Europa. Den genomfördes utan att befolkningen utanför Skåne egentligen någonsin fick reda på vad som hände.".

Herman Lindqvist skriver videre: "Samtidigt pågick en intensiv psykologisk krigföring. Ett universitet grundades i Lund för att snabbutbilda svensktalande präster och ämbetsmän. Samtliga invånare tvingades till kyrkorna varje söndag för att läsa eller lära sig läsa bibeln, katekesen, mässboken och psalmboken på svenska. Danska språket var förbjudet. (...) Skånska skolbarn har i generationer till exempel fått läsa om gamla "svenska kungar" som Gustav Vasa och andra, fast ingen av dem någonsin var kung över Skåne. I denna dag står fortfarande den förste svenske ockupationskungen Karl X staty på torget i Malmö. I andra länder och erövrade provinser hade han sprängts bort för länge sedan.".

Som kommentar til SVT's snaphanefilm i julen 2006 skriver Herman Lindqvist igen i Aftonbladet 14/1-07 om den "svenske" okkupation af Skånelandene under overskriften Brutal etnisk rensning när Skåne blev svenskt. Denne artikel indledes således

"Tv-serien om Snapphanarna var en påminnelse om mörka kapitel i Sveriges historia. Sverige är ett av ytterst få länder i Europa som genomfört etnisk rensning, folkomflyttningar och andra brutala övergrepp i ockuperade områden – och kommit undan med det. Ett av de många synliga bevisen för den svenska triumfen är Karl X Gustavs staty på Stortorget i Malmö. Där sitter han stadigt på sin häst, mannen som ryckte de sydsvenska landskapen från danskarna och gjorde det möjligt för sonen och efterträdaren Karl XI att genomföra den brutala försvenskningen av de erövrade områdena. Svenskarna lyckades där makthavarna i bland annat Storbritannien, England, Frankrike, Spanien, Belgien och Italien misslyckades.".

Og videre:

"Inga skolböcker i historia påminner om att Sverige, som det ser ut i dag, är resultatet av många och synnerligen blodiga krig. Få svenskar vet att det inte bara var Skåne som tvingades bli svenskt. Även Halland, Blekinge, Bohuslän, Jämtland, Härjedalen och Gotland är landskap som erövrades i krig och vars befolkning mot sin vilja tvingades att bli svenskar.".

"Försvenskningen skedde på flera plan. Det väpnade motståndet slogs ner med järnhand i byarna, samtidigt som svenskarna bedrev intensiv psykologisk krigföring. De danska prästerna byttes ut mot svenska som givetvis bara predikade på svenska. Alla danska böcker drogs in och förbjöds, liksom all kontakt med Danmark. Majoriteten av befolkningen i Skåne kunde varken läsa eller skriva, vare sig danska eller svenska. Därför infördes nu raffinerade försvenskningsinstrument: ABC-boken, den svenska psalmboken, Altarboken för svenska gudstjänster och Luthers lilla katekes. Eftersom det var kyrkoplikt tvingades befolkningen till kyrkan för att lyssna på de svenska predikningarna och barnen undervisades bara på svenska. För att skåningarna inte skulle glömma vem som nu var deras herre, sattes Karl XI:s namnchiffer upp i varje kyrka. För att snabbt få fram svensktalande kyrkoherdar, lärare och statliga tjänstemän grundades 1668 universitetet i Lund.".

"Försvenskningen var så effektiv och den centralstyrda propagandan så skicklig, att majoriteten av Sveriges befolkning i dag tror att Sverige alltid varit ett land med ett folk och ett språk, att befolkningen i alla våra landskap egentligen alltid varit svenskar, men att vissa delar periodvis varit ockuperade av grannländerna. Den centralstyrda svenska propagandan efter 1809 har fått befolkningen att tro att Sverige nu har sina "naturliga" gränser ...".


Lars B. Fabricius

En stor ven af Skåne, Lars B. Fabricius, døde 17. januar 2007 i en alder af 90 år. Gennem mere end et halvt århundrede ydede han en markant indsats for Skånelandenes sag, bl.a. gennem de fyldestgørende levnedsbeskrivelser omhandlende David Assarsson og Anders Hedwall.

Begge disse skånske præster - den ene katholsk, den anden evangelisk - var overordentlig velorienterede i Skånelandenes danske historie og den efterfølgende svenske besættelsestid. De var følgelig særligt optagne af skånelændernes tragiske historie - i 1600-årene og tiden derefter.

I 1963 sattes en mindesten for "snaphanen" Svend Povelsøn (Gøngehøvdingen) i landsbyen Lundby på Syd-Sjælland, og Anders Hedwall skrev et digt til indvielsen af denne sten 8/9 1963, så lydende (citeret fra Lars B. Fabricius):

I Præstølandets skogar susat sången
om G y n g e n, som då Danmark var i nöd
blev en idol, omkring vars fana mången
sig fylkade till strid på liv och död
mot svenskarna, som än en gång dessvärre
gjort strandhugg - liksom venderna ibland -
på Sjællands kust tillsammans med sin herre
för att erövra hela Danmarks land.
Bryskt hade sveakungen freden brutit,
en ej så särskilt hedersam bravad,
och liksom i ett järngrepp inneslutit
det gamla Danarikets huvudstad.
Hans fördomsfria, fruktade soldater
våldgästade i nästan varje by,
och i förbittring över deras later
begynte barska bönder nu sig ty
till G y n g e n, den berömte veteranen
från Hallandsås, S v e n d  P o v e l s e n, förstås,
för att i fast förbund med partisanen
för allt, som var dem kärt, beslutsamt slåss.
Nattvinden vislar än om deras duster
i skogens skumma snår och snärjen, där
de svenske ledo svidande förluster
i mången blodig partisanaffär,
och därvid hände det ju icke sällan,
att den förhatlige inkräktaren
lät G y n g e n lura sig och gick i fällan,
som sedan obönhörligt slog igen.
I G y n g e n s breda bröst fanns ej förfäran,
ty hävderna fortäja tydligt, hur
han såsom K o n g e n s  t r o  M a n d stred för äran
och kung och land med strålande bravur,
och om än Danmark fick tyvärr försaka
en ivrigt eftertraktad segerkrans
och alltså ej fick Skåneland tillbaka,
var skulden sannerligen icke hans.
- Men efter sina ärorika strider
framlevde han i ro sin sista tid
i  L u n d b y  l a n d s b y, där han ock omsider
av år och mödor mätt, fick dö i frid.
Sen sekler vitna nu hans ben i mullen
på L u n d b y lummigt gröna griftegård.
Utplånad är för längesen gravkullen,
och först i dag får han sin minnesvård
- om också icke bland de dödes grifter -
en b a u t a s t e n , som han förvisso har
fortjänat genom lysande bedrifter
i mörka, ödesdigra ofredsår.


Foromtale

Omkring 15/11-06 udsendte svensk tv en pressemeddelelse om julens "snaphanefilm" til de svenske medier, og i dagene derefter bragtes omtalen i forskellige svenske medier.

Her neden for følger svensk fjernsyns officielle foromtale (29/12-06) af dokumentarfilmen Snapphanarnas krig.

SNAPPHANARNAS KRIG
Motståndsmän eller stråtrövare? Efter SVTs stora dramasatsning Snapphanar i jul kompletteras bilden av snapphanarna med dramadokumentären Snapphanarnas krig. Den redovisar vad man idag vet om de motståndsmän och danska friskyttekompanier som slogs mot den svenska ockupationsmakten i Skåne och Blekinge under nästan hela 1600-talet. Följ med på en resa som avslöjar en hittills oskriven historia! När Riksbanken 1985 gav ut femhundrakronorssedeln med Karl XI på möttes den av högljudda protester i södra Sverige. I Lönsboda accepterades inte sedeln som betalningsmedel och från Örkeneds socken kom en protestskrivelse från arga innevånare. Anledningen var att Karl XI i kriget med danskarna lät bränna hela Örkeneds socken och slå ihjäl alla vuxna män. Trots att över trehundra år förflutit ses Karl XI fortfarande mer som en massmördare än en hjältekung i snapphanebygderna - det vill säga de landområden som under 1600-talets många krig med danskarna ideligen bytte kung: Skåne, Blekinge och Halland. SVT:s stora juldrama Snapphanar har knappast undgått någon, och nu kompletteras bilden av 1600-talets sydsvenska gerillakrig i en dramadokumentär där bakgrunden och orsakerna till detta krig presenteras. Filmarna Casimir Reuterskiöld och Mikael Agaton tar tittarna med på en resa i snapphanebygden med historikern och snapphaneexperten Sixten Svensson som ciceron. Det som börjar som en ordinär turistbussresa övergår efterhand till att bli en guidning till ofattbara grymheter som ägt rum i det vackra landskapet. I filmen avslöjas nutida spår av snapphanarnas krig och enskilda människoöden i 1600-talets Skåne. Dessutom berättar historieprofessorn Dick Harrisson, militärhistorikern Peter Danielsson och författaren Ole Hyltoft om den moderna forskningen kring snapphanarna och vad som verkligen hände.


Svenske medier

Sveriges Television (SVT) har o. 15. november 2006 rundsendt en pressemeddelelse til de svenske medier, og denne gengives i kortere eller længere udgave i svenske internet-aviser, bl.a.

Vestmanlands Läns Tidning (vlt), Västerås, 16/11-06
Göteborgs-Posten (Nöje), 16/11-06
Sundsvalls Tidning (st-nu) (Nöje), 16/11-06
Expressen (Nöje), 19/11-06 (artikel v/ Maria Schultz)
Aftonbladet (Nöjesliv), 16/11-06
Sydsvenska Dagbladet (Nöjen), opdateret 22/11-06


Skånefjendtlig avis

I Malmø udgives lokalavisen Sydsvenska Dagbladet (Sydsvenskan) opkaldt efter herrefolket i det gammeldanske Skåne. Avisen er en antiskånsk medieforpost tæt på København.

Den svensknationalistiske ledelse på denne tidning har tilsyneladende ingen problemer med at identificere sig som "sydsvenske", og med jævne mellemrum fyldes spalterne op med skånefjendtlige artikler af ofte hadefuld art - pakket ind i "videnskabelig" glitterpapir indforskrevet fra Göternas Carolinska Universitet, der er det officielle navn på Lunds universitet (se dets nugældende segl / sigill, hvorpå der står: Sigillum Universitatis Gothorum Carolinæ).

I forbindelse med julens "snaphanefilm" kunne dette malmøitiske herrefolksorgan ikke bekvemme sig til at anvende ordene "Skåne" eller "skåninger" i deres foromtale af det tredelte filmdrama og den hermed sammenhørende dokumentarfilm, der begge havde tilstandene i Skåne under Skånske Krig (1675-1679) som genstand.

Det "sydsvenske" propagandaorgan (v/ Ulf Clarén) skrev bl.a. således: "Årets tv-drama i SVT är äventyrsberättelsen "Snapphanar" som trots den sydsvenska anknytningen till största delen är inspelad i Litauen ...".

"sydsvenska anknytningen"!

Sml. med SVT's meget mere nøgterne foromtale (gengivet ordret oven for), hvor man ikke er ræd for at bruge ordet Skåne.

Sydsvenska Dagbladet (Sydsvenskan) havde i juledagene engageret en "doktorand i historia" fra afdanskningsuniversitetet i Lund til i en anmeldelse (recension) med hele sit banale og uniforme universitære vokabular at nedgøre såvel tv-drama som producerne bag dette. Det var tilstrækkeligt at læse et par linjer her og der i alstret, offentliggjort i Sydsvenska Dagbladet 30/12-06, så kendte man resten af den skånefjendske melodi (kakofoni).

Det kan dog "anbefales" at læse nævnte recension alene af den grund, at den er et illustrerende skoleeksempel (det fås næsten ikke bedre) på, hvordan "forskning" bedrives ved det svensknationalistiske "universitet" i Lund, og hvor dybt redaktionen på Sydsvenskan er villig til at synke i sit had til det gammedanske Skåneland.

Et andet eksempel på "forskning" bedrevet på det göte-carolinska afdanskningsuniversitet i Lund kan læses her.

Det skal i denne sammenhæng nævnes, at det svedicistiske Sydsvenska Dagbladet med ganske få undtagelser er den eneste avis fra Skånelandene, der findes på danske biblioteker i nutidens danske stat.

De, der bestemmer avisholdet i det danske biblioteksvæsen, støtter derved massivt en herrefolkssvensk og skånefjendtlig tilgang til nutidens forhold i Skånelandene, og disse "danske" biblioteksfolk mangler tilsyneladende helt fantasi og evne til at variere udvalget for det læsende danske publikum til også at omfatte abonnement på f.eks. Hallandsposten, Norra Skåne, Blekinge Läns Tidning, Kvällsposten eller Skånska Dagbladet.

 


Statskuppet i Danmark 24. april 2008

Læs videre her og her.

Fra Hiroshima til Fukushima, her.

Om navngivningen af en færge mellem Bornholm og Skåne, her.

EUizmens diktatur, her.

Statskupmagere, her, her.

Skamløse megakriminelle, her.

Malmø: En by i opløsning:
diagnose 2012, her,
diagnose 2010, her.

Om de europafremmede Eu-importerede "nyeuropæere", her.

Skånsk sprog, her.

Skåneflag og fodbold, her.

Powered by CMSimple